2014-06-08

Sommarjävel

Ska berätta en sak nu. Kanske kommer ni inte vilja läsa här mer efter att jag gjort det. Kanske har ni överseende med denna defekt i min annars så perfekta karaktär.

Jag hatar sommaren. Jag hatar den så JÄVLA mycket. Jag fuckar alltid ur på sommaren, mår alltid så jävla dåligt och är rädd, ledsen, känner mig jagad ensam stressad packad och suicidal. Topparna och dalarna hamnar för långt ifrån varandra!!! Fallet blir så jävla långt och hybrisen blir för stor när jag är uppåt! Jag avskyr detta så hårt! Man springer runt stressad i nån äcklig liten klänning och ba carpar diem som om det inte finns någon morgondag men det finns alltid en fittig liten morgondag och den är inte alltid så kul, den kan till exempel vara så att man glömmer ta sin medicin flera dagar i rad pga man har festat runt som en stolle och detta leder till att man blir jätterädd och konstig och skev och får elektriska stötar i kroppen som utsättningssymptom. En hemsk tomhet sprider sig i hela kroppen och man vill ba dra ner persiennen men där ute är det både varmt och "härligt" så istället går jag utanför dörren igen och fortsätter ner för spiralen.

Hjälp!!! Detta får inte bli ännu en emosommar! Orkar det inte!!!
/WERKIN' GIRL

1 kommentar:

  1. Jag känner precis så. Och det där med kroppen, att den förändrats så mycket sen jag började (nu slutat) med medicin. Men hatade ju sommaren innan dess också. Ah effekt och verkan, vem vet. Bra det där tipset att ta sig upp och ut, det viktigaste. Återfå konturer. Ibland är det som att hela jag bara upplöses i omgivningen, som en sömngångare. Det där med att vara "ett med allt" my ass. Jag vill vara åtskild, känna att jag är något annat än detta tyngdlöst trötta. Kanske ska börja lyssna på fornis blogg så att jag har något att vara passionerat upprörd över. Suck. Eller typ flytta till malmö.

    kram på er hälsningar ett annat emo

    SvaraRadera