2014-05-03

Emodagbok

Hallå

Mycket eMoTiOnS idag. Som alltid den här tiden på året blir det mycket alko, det varma vädret och ljuset gör att alla vill hänga hela tiden och "ta en bärs". Tar en bärs med vänner på kvällen, tar en bärs med en kompis istället för att gå och fika på eftermiddagen, tar en bärs när jag är hemma och äter lunch ensam. Tar en bärs när jag är på avslutningsmiddag på skolan. Har ingen lust att säga nej och gör det inte heller. Rädd att detta ska dra ner mig i mörker. Eller mer att jag ska tappa kontrollen som jag byggt upp under så lång tid och bli fast i det där igen där alkohol är min enda livlina. Måste vara försiktig.

Min utbildning sedan två år tog slut igår. Kan inte fatta att jag har examinerats därifrån trots det senaste året och hur jag levt mitt liv under det. Att i princip ingen på min skola brytt sig ett smack om att jag nästan aldrig är där, att jag lyckats fejka och mygla ihop något som ser ut som att jag presterat helt okej ändå. Har alltid lyckats göra så, lappa ihop det som gått sönder lite på ytan, och det är sällan någon som är där och krafsar tillräckligt mycket för att avslöja min lögn. Ska man vara glad för det? Eller ska man vara ledsen för att ingen försöker bli insläppt? Idag känner jag mig lite ledsen över det.

En av mina lärare har försökt hålla ordentlig kontakt med mig. De andra har aldrig hört av sig och inte heller skolledningen eller rektorn. Jag träffade henne i skolan för några veckor sedan.

Hon: Hur har du det?
Jag: Det är okej. Det var varit väldigt jobbigt. Inte alls bra.
Hon: Det är svårt med dig, för du ser alltid så glad ut när du väl är här...
Jag: Jag går inte hit när jag inte klarar av att se glad ut
Hon: Kan du öva på det? Du kanske kan öva på att vara här utan att se glad ut
Jag: Kanske. Det är svårt. Jag övar på det i alla andra delar av mitt liv.
Hon: Hoppas du kan vara ledsen här någon gång

Den evige fejkaren :(
/WG

1 kommentar:

  1. Åh. Jag går själv in i en nykter period nu efter Valborg. Trots att hela den värld jag lever i kretsar kring alkohol vid alla tillfällen då folk har tid att träffas och det är i den formen de gillar att träffas. Och jag förstår dem. Det är trevligt. Många gånger kan jag hantera det. Sen kommer den gången då det skiter sig. Och när det skiter sig, skiter det sig helt jävla totalt. Jag blir ett jävla svin, förödmjukar mig själv och gör folk i min omgivning väldigt illa. Lämnar dem med den bilden av mig. Samma bild som har förmågan att tillintetgöra samtliga "duktiga" eller "bra" versioner av mig. Livet ser inte så ljust ut. Allt har alltid en jävla förmåga att skita sig samtidigt. Var sjukskriven hela förra veckan från ett jobb jag egentligen gillar väldig mycket. Vet inte varför jag skriver detta egentligen, vet inte vad det bidrar med. Från en emofejkare till en annan kände jag bara igen mig så mycket.

    SvaraRadera