2014-03-12

Senaste nytt från Nackareservatet

För två och ett halvt år sen dog två vänner till mig i en tågkrash i Indien. Några dagar innan hade en bekant kört ihjäl sig på en motorcykel. Alla var lika gamla som mig. Ni som läser denna blogg vet att undertecknad emellanåt har allmän livsleda. Ibland tangerar den till dödsönskan. När detta inträffade förrförra sommaren var jag definitivt i en sån period. Men på en sekund försvann den och byttes ut till en märklig forcerad glöd. En panik över att döden ens finns. Och en hetsig vilja om att allt måste hända nu nu nu. Jag var besatt av tanken på deras livlösa kroppar och det hårda elaka tåget. Hela jag var på helspänn. Hög puls från morgon till kväll. Gjorde saker i ett jävla tempo. En inneboende stress, en oro i bröstet och skakande händer. Hela min kropp var liksom överdrivet inställd på att hålla mig vid liv. 

Samma sak har hänt nu. Med undantaget att jag tänker på nazister och inte på tåg. Nu är jag ute i nån jävla skog för att lugna ner mig. Går ok ändå

/ QotN 

1 kommentar:

  1. Är ledsen för detta :( skickar en kram. /h

    SvaraRadera