2014-02-03

Återvända?

Hej alla fina gulliga emos där ute

Hur ska jag börja? Det var inte igår jag skrev här direkt. Lite oklart vad detta beror på men ska försöka reda ut det.

Veckorna innan jul började jag må lite kassy igen. Inte så jätte, men ni vet. Ville inte gå upp, drömde mardrömmar och grät på morgonen, var allmänt sänkt. Men funkade trots detta relativt bra, höll ihop mig på något sätt och åkte till Lund för att fira jul. På tåget ner till Lund yttrade sig min ångest inför jul + bo i flickrummet + allt som är jobbigt i världen på ett mycket typiskt sätt som jag naturligtvis inte kunde identifiera förrän i efterhand: som en fashionista som vunnit på lotto satt jag och planerade inköp från asos.com för tusentals kronor. När jag väl kom till Lund var det ännu värre: jag satt som en tok och shoppade och var dessutom besatt av min hud på ett märkligt och destruktivt sätt. Det var inte roligt faktiskt.

De första dagarna i Lund gjorde jag i princip inget annat än att kräma mig, lägga olika masker, läsa om masker och sminka mig, och sen forcerat prata om detta med min stackars förskräckta mamma. Sminkade mig i två timmar och hann knappt gå ut och visa upp sminket innan det skulle av och huden skulle prepareras med diverse receptbelagda mirakelkurer. När jag steg upp dag tre eller fyra och omedelbart började skrika om läppstift sa min mamma "men lilla vän du har ju ångest! vill du ha en sobril?" jag ba hell yeah och det hela lugnande ner sig. I samma veva blev jag också sjuk, alltså superförkyld. Så jag var i princip sängliggande hela julen.

Vad värre var att min mamma som har förskrivningsrätt, tyckte så synd om sin stackars dotter och skrev ut 50 st sobril..... alltså excuse me, men det ska man väl ändå inte göra till nån som har fallenhet för beroende? Okej, nu visste inte min mamma det och jag ljög när hon frågade men ändå. Naturligtvis tog jag dem inte enligt det schema hon lade upp för att jag skulle klara av julen (hon är insiktsfull ändå min lilla mor) utan sparade till mer högtidliga tillfällen (på kvällen när jag var ensam) och tog flera på en gång och hade det gött på flickrummet.

Detta resulterade i en upptäckt eller en insikt som jag skamset berättade för WG på Kicks dan innan nyårsafton: att jag i princip inte gått och lagt mig utan påverkan av olika lugnande/alkohol/gräs sedan mitten av november. Detta konstaterande satt djupt och medförde mycket skam. En sak att ha ångest liksom, men att hålla på och självmedicinera kontinuerligt? Det var 2 möch.

Nu undrar ni: vad vill hon säga med detta? Hon kunde väl bloggat ändå va? Javisst, det kunde jag väl. Men jag kände bara en jättejättestark motvilja mot att blogga. Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag har mina aningar (i kronologisk ordning):

1. Jag blev så TRÖTT på att vara emo. Jag blev så himla trött på det under de här veckorna. Jag pallade liksom inte vara det mer. Jag vill vara en tjej som bara gör grejer, som har massa intressen och vänner och får saker gjorda. Och då kändes det som att bloggen skulle vara att erkänna emosidan av mig och jag orkade inte ta i den sidan. Jag ville bara att den skulle försvinna.

2. WG och jag har från mer eller mindre (men ofta mer) välmenande håll fått kommentarer om att vi kanske inte borde blogga så mycket. Vi kanske borde göra annat på den här tiden, eller sluta upp med att glorifiera emon. Vi borde skita i det, ta tag i våra liv, gå och lägga oss i tid, och sluta upp med att idealisera destruktivt leverne. Jag vet ännu inte vad jag tycker om dessa synpunkter men det är klart att det lite tog ifrån oss (eller iaf mig) viljan att skriva ärligt och om vad jag vill. Därför frånvaron runt nyår och efter.

3. Jag är inte så mycket emo längre! OMFG! tänker kanske ni. Men det är så. Jag fick liksom nog under julen och de dimmiga mellandagarna. Därmed inte sagt att jag är värsta friskis och svettis-tjejen nu, men jag har fått nån slags kraft att fokusera utåt om ni fattar. Inte så mycket på mig själv utan mer på omvärlden. Okej, detta sista var lögn. Jag hade kraften de första två veckorna i januari. Nu vetefan. Men jag vill i alla fall inte vara så inåtskådande längre. Och jag vill inte vara emo längre. Men jag vill blogga?

Detta blir en konflikt!!! Bloggen heter ju emoboost!! Vad ska jag göra? Står ni ut med mig även om jag inte är emo? För jag orkar inte va det mer och försöker allt jag kan med att inte vara det. Dessutom har jag träffat mannen i mitt liv (detta är SANT!) och mitt liv är ett enda stort myz. Då känns det så kontraproduktivt att skriva om/gräva ner mig i varje negativ känsla jag har? Eller?

Gud vad förvirrat detta blev. Äsch. Nu vet ni vad som hänt. Puss och kram från Queen Of The Najt

7 kommentarer:

  1. Jag vill läsa om detta nya liv!!

    SvaraRadera
  2. Mitt tillfrisknande från ultra-emo-stadiet började definitivt i min ökande avsky inför att vara emo. Så många som säger att man inte ska skämmas över psykisk sjukdom och blabla och det är ju sant men jag är i efterhand väldigt tacksam för den emo-avsky som tog plats i mig, det var precis det jag behövde för att må bättre. Man vill väl aldrig må dåligt men det var det som fick mig att säga neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej VÄGRAR leva mitt liv på det här sättet, nu får det vara nog. Efter det gick det fort ibland, långsamt ibland och bakåt ibland, men på det långa loppet har det blivit så sjukt mycket bättre.
    Den här bloggen har varit mer ärlighets/sannhetsboost än bara pure emoboost för mig måste jag säga. Skulle inte klaga ett dugg om innehållet gick åt mer eller mindre emo, det är inte det som varit behållningen med er, mer ett sätt att berätta rätt naket om livet. Dessutom älskar jag kosmetik/skönhetsinläggen också!

    SvaraRadera
  3. Jaa, snälla fortsätt blogga! Det är fan svårt att hitta såna här underbara bloggar nu för tiden.

    SvaraRadera
  4. Jaaa fortsätt blogga!!

    SvaraRadera
  5. Keep on keeping on! Har saknat er som fasen & tänkt att något hemskt kanske hänt. Klart vi vill läsa om er även fast ni är emo light!!

    SvaraRadera
  6. fortsätt blogga!!!!!

    SvaraRadera
  7. Så glad att du är tillbaka! Har varit orolig :((
    Men var är WG?

    SvaraRadera