2013-12-22

Flyktväg

Många nya funderingar har kommit senaste dagarna. Kanske lyckas jag samla tankarna så mycket att jag kan skriva ner dem så småningom. Idag bokade jag en resa till andra sidan världen i alla fall, i två veckor. Jag är livrädd. Fattar inte egentligen varför jag är så rädd men nu ska jag försöka greppa det:

1. Är rädd för att åka ensam
2. Är rädd för att jag ska tappa fotfästet när jag är borta
3. Är rädd för att jag ska tappa fotfästet innan jag reser och för att jag ska få massor med ångest
4. Är rädd att jag ska göra folk besvikna

Vilka folk? Undrar jag sen. Alla! Alla, alla, alla.

Helgen var sådär. Mycket konstig kemisk vånda idag. Försöker tänka att den inte är verklig och att den saknar relevans, men hur ska man förhålla sig till våndan egentligen, även om den saknar relevans så är den ju där? Min terra tycker att jag ska utöva någon slags mindfulness. Jag vet inte om jag kan det alltså. Acceptera känslan, känna den, registrera att den är där, släppa taget om den. Vore ju skönt. Kanske jag ska acceptera att jag är rädd då bara. Och sen då?

/WERKIN' GIRL

3 kommentarer:

  1. Ok vet du vad jag är rädd för?
    Jag är rädd för att mitt liv är slut. Jag är 31, gift, två barn, hus, volvo och allt utan hund. Jag ångrar så in i h-e att jag tex aldrig backpackade utomlands, aldrig testat knark, aldrig kommer få ligga med någon annan kille (eller får och får men ni fattar), aldrig mer kommer kunna gå på spontan AW en tisdag, inte kan ligga ner och vara bakfull en söndag och bara titta på film och äta pizza i sängen och en massa andra grejer. Eller jo kan jag ju - när barnen är typ 15...

    och inte på något sätt meningen att komma och försöka ta över ditt inlägg. Tänkte bara att det kanske är skönt att höra att andra också kan känna sig vilsna, rädda och helt fel ute ibland.

    (PS - tänker att ni kanske kan adoptera mig över en helg, ta med mig ut på något crazy äventyr i Sthlm och sen får jag åka hem och låtsas som att helgen aldrig hänt. Ni kan ta betalt för detta och göra det till en affärsidé! :) )

    SvaraRadera
  2. Nej, men vad fan, J - klart du kan! Kan ni inte får släkten att passa barnen en helg, så gör en deal med din man och få varsin helg (inkl bakfylledag då man bara får ligga på soffan och möla chips framför tv:n) så att ni kan gå ut och vara oansvariga. Ammar du fortfarande eller är minsta barnet för litet för att sova borta/utan dig, så vänta såklart - men håll ut, snart är det klart att du kan gå ut. Kör hårt, god jul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha ja vilket deppinlägg av mig. Tror du inte jag fick mens 2 dgr efteråt. Alltid samma visa innan, borde lärt mig. Sista helgen i januari ska jag och mannen ha en helg för oss själva. Jag skall bli aprak. Kul!!

      Radera