2013-12-04

Ett jättetråkigt inlägg

Hej alla dumma boosters där ute

Jag är så trött på att va emo att jag spyr ner mig själv. Nu sitter jag här, klockan är halv nio och jag har äntligen fått kontroll på dagen. Nu känner jag mig kaxig och fylld av självförtroende. Tänker att det ska väl inte va så svårt att ba gå upp, ha ett normalt känsloliv, göra snälla saker för sig själv och leva ett life typ. JO! Det är så in i helvete svårt och jag blir så besviken och ledsen varenda gång jag inte klarar det. Nu ska jag berätta om de senaste två dagarna i mitt liv. Dock känns detta som en enda lång idiotisk skitdag eftersom jag sovit så konstigt. Detta inlägg kommer va tråkigt men jag bryr mig inte jag vill bara ha medlidande okej?

Tisdag:
Natten till tisdag kunde jag inte sova. Körde ut big-D som fick lomma in till sitt rum (där han tydligen hade runkat mitt i natten som "hämnd" haha!!). Somnade naturligtvis inte förrän efter flera timmar och drömde vidriga mardrömmar. När jag kravlade mig upp ur sängen kl tio för att gå på *viktigt möte* kl elva visste jag inte vad som var dröm och vad som var elak vidrig verklighet. På em träffade jag en vän som jag tycker så mycket om! Dock var jag på märkligt cp humör. Var glad och gråtig på samma gång. Nej inte glad men uppjagad och hade mycket att säga men fylld av konstig ångest och obehag. Min vän log lite överseende mot mig när jag babblade vilket gjorde mig mycket illa till mods. Usch vi tog oss fram genom stan och jag kände mig som ett riktigt miffo. Hatade alla människor, hatade vintern men blev ledsen för att jag inte var en vinter, blev ledsen och äcklad av alla trötta fula människor i svarta kläder som segade sig fram på gatorna. Åhhh folk håller på med så idiotiska saker JULKLAPPAR och klädstilar och dejting och allt möjligt jävla skit. Tyckte synd om mänskligheten men mest tyckte jag synd om mig själv för jag bara ville gråta.

Sen åt vi pyttipanna i hans nya lägenhet (hehe som var som en rolig optisk illusion: min vän är svinlång, diskbänken jättelåg, smalt kylskåp, minitoalettstol, pytteliten pyttipanna hehe) och sen tog jag den vidriga tunnelbanan hem. La mig på min säng och sov till kl nio. Vaknade upp ledsen och besviken och ffa rädd eftersom jag drömt så många mardrömmar under dessa 4 timmars sömn. Var väldigt ledsen faktiskt.

Tänkte att jag skulle äta lite, lägga mig och läsa och sen somna vid tolv eller nåt tsm med Big-D. NEJ klart att det inte blev så. Utan nu blev det riktig emofest!! Jajemen det blev gråt och snörvel och "jag orkar inte mer" och "du förstår mig inte ingen förstår mig" och ledsna ensamma missförstådda känslor trots att jag låg och kramades av världens snällaste bästa person. Min starkaste tanke var att jag var SÅ TRÖTT på att aldrig få vila och så trött på att alla dagar bara är en enda lång dag och att det aldrig tar slut. Man lever och lever och lever och det blir bara mer och mer och mer. Jag gråter och gråter och till slut lugnar jag mig och Big-D kliar mig på ryggen och berättar följande sagor:

- Historien om Job
- Historien om Jona
- Handlingen i "A beautiful mind"

Det var mysigt men jag var ledsen. Efter ett tag somnar han. Jag ligger vaken ett tag till och sen börjar fan den jobbigaste mardrömssessionen på mycket mycket länge. Alltså fy fan. Jag vaknade hela tiden och var rädd och flera gånger trodde jag dessutom att jag kissat på mig för jag var helt blöt av svett. Den sista drömmen gjorde att jag grät när jag vaknade men dolde det väl. Jag och den snälla snälla killen kom överens om att vi skulle åka ut och äta lunch och sen påbörja våra dagar. Gick ca 5 min, sen duschade jag och vattnet var så varmt och snällt och då blev jag så himla ledsen för drömmen och allting. Såhär var drömmen:

Jag hade varit på dejt med en kille jag dejtade innan, H. Dejten var att spela upp olika musikaler och passa hans syrras bebis som var i form av ett paket gravad lax. Råkade dock ställa en burk öl på den gravade laxen och då drog jag för ville inte vara en barnamördare. Jag hade (i drömmen) tidigare haft tre katter, en grå långhårig, en svart-brun korthårig och en svart korthårig. Jag hade tappat bort dem men de kom tillbaka till mig som fyra katter. Det var skönt och jag skulle få ha dem hemma hos min mamma i Lund. Nu kommer det hemska: jag lägger ned så mycket tid på dessa katter! Vill att de ska må bra och känna sig hemma och välkomna hos mig. Eftersom de kanske inte vill va innekatter direkt får de bo i garaget med garageporten öppen. Köper både torr kattmat och god smarrig Sheba till alla fyra. Men de vill inte ha! De bara tittar på mig! De förstår inte. De är hungriga och törstiga och stryker runt skålarna men äter inte. Jag försöker hjälpa dem, tar dit en annan katt som får äta framför dem men de vill fortfarande inte. Jag insåg att katterna for illa hos mig. Sen vaknade jag

Tanken på denna dröm (plus sömnbrist och massa annat skit ofc) gjorde att jag grät och grät och grät. Låg som en liten boll och lät mig bli tröstad bara. Sen var jag så utmattad. Kunde inte gå till skrubben såklart. Kunde faktiskt inte göra nåt alls. Vilket är ungefär det jag har gjort idag.

Det var allt från lille mig /QotN

2 kommentarer:

  1. Usch, jag lider verkligen med dig. Fy fan vad jobbigt det låter. Är glad ändå för din skull att du har en snäll vän.

    SvaraRadera
  2. Så himla skumt, ungefär såna där drömmar har jag jätteofta. :(
    Har aldrig hört om nån annan som drömmer likadant. Det är jättehemskt, ibland inser jag bara fån ingenstans "oj jag har ju en bebis" eller "oj jag har ju massa djur" och så försöker jag sköta om dom massor för att väga upp att jag glömt bort dom så länge, men det funkar aldrig utan dom dör........ Usch.

    SvaraRadera