2013-12-19

Ang. ångesten och vänrelationer

Hej alla bitchar, hoes och mittemellan!

Inatt drömde jag en så bisarr dröm. Det var att jag var i skolan och skulle ha en föreläsning. Dessvärre hade nån liten ungjävel tagit mitt skrivbord i anspråk och jag informerade denne om att det var mitt bord, att jag inte är där så ofta men det betyder inte att man ba kan ta för dig. Tjejen blev arg och bitchade som fan och jag kavlade då upp armarna och slog henne i fejset. Vi beslutade sedan att "ta det outside" och vi sågade varandra verbalt så det ba stänkte var och blod om det (jag vann). Skulle sedan fixa nån grej en trappa upp och där träffade jag en gammal vän och tillika rumskompis som jag tappat kontakten med helt. Vi blev glada att se varandra, han tog mig i sina armar som det kallas och böjde mig baklänges i en sån där hollywoodkyss? Så sjukt.

Denna dröm har fått mig att vilja prata om vännen i fråga. Detta är som ett blödande sår i mitt lilla hjertha och hur jag än gör så verkar det inte läka ihop ordentligt. Jag är alltså ledsen över detta och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Vännen, som jag känt sedan jag var typ sexton år, har alltså försvunnit ur mitt liv helt och därmed gått från hundra till noll. Vi hade en sjukt soft relation, fnissig och rolig, allvarsam och fylld av tillit. Respekt och beundran etc. Efter att vi hade gått ut gymnasiet fick han nys om en lägenhet som var tom och han frågade mig om jag ville bo där med honom. Jag blev glad och sa att det ville jag, att jag var den perfekta rumskompisen, rik rolig och dessutom snygga vänner. Den där dagen när vi gick och kollade på lägenheten minns jag som så jävla fin. Det var soligt, jag blev hämtad av hans farsa i deras bil och vi åkte till detta nya outforskade ställe. Mitt i ett industriområde låg det ett tegelhus som såg anspråkslöst och ocharmigt ut. Högst upp i det huset fanns en trea på sjuttio kvadrat som egentligen hyrdes ut som ateljé. Dessutom: Takterass. Ni fattar va? Drömmen. Efteråt gick vi till ett lokalt sushihak och bestämde vem som skulle va vilket sovrum. Den midsommaraftonen spenderade vi på knä på köksgolvet som vi skrubbade rent från trettio års ingrodd smuts, sedan knäckte vi en bärs på takterassen och typ, kollade på varandra och ba ??!?!?!? LIVET.

Jag bodde där i ett och ett halvt år. I början hade vi så himla kul. Smekmånadsaktigt. Ni vet hur det är. Vi kollade på film, letade i containers efter möbler, lagade middagar, bjöd hem polare och så vidare. Under den perioden hann jag bli kär typ fem gånger i olika personer. Det var stormigt. Jag mådde inte så bra men hade jävligt kul. Var jävligt full jämt. Ibland sov jag och min vän ihop för att båda kände sig ensamma. Det var mysigt men lite förvirrande. Oftast sov jag inte hemma utan någon annanstans, hos någon av de killar jag träffade eller hemma hos min mamma i mitt gamla rum. Jag trivdes inte i lägenheten, den var ensam och låg för långt bort. Vi hade inget internet och ingen tv. Jag lyssnade på radio och läste böcker när jag var där. Min vän som jag bodde med levde i någon slags dekadent konstnärsbubbla och smutsen och disken vällde över hemma hos oss. Jag orkade inte med att det var mitt hem, kände mig ledsen där, höll mig undan. Jag och min vän gled ifrån varandra mer och mer. En gång smsade han mig när han var full och frågade om jag skulle sova borta eller om nån snubbe skulle komma hem till oss på "slaptime" (oklart vad detta betydde). Underförstått var att han tyckte att jag var en jävla slampa. Att han hade fått se en sida av mig som han inte visste om och att han äcklades av den. Att det räcker nu. Jag blev ledsen och arg. Han träffade en tjej, det var kul och vi snackade om henne, hur han skulle göra för att komma nära henne, bli ihop med henne. De blev ihop. Hon började sova hos oss varje natt. Mer och mer av hennes saker dök upp. Jag höll mig undan och kände mig ovälkommen när jag väl var hemma. Jag och min vän slutade prata med varandra ordentligt. Jag och min vän slutade ses på tuman hand. Jag slutade på mitt jobb, började på en ny skola och fick strul med CSN. Insåg att jag måste flytta ut, att det var ohållbart. Jag betalade kommande tre månaders hyra och flyttade ut. En månad senare fick jag en ny lägenhet i stan och min mamma hjälpte mig med första hyrorna. Jag och min vän sågs inte igen. Sen flyttade han utomlands.

Tänker på honom ibland och saknar honom. Fattar att det oroliga i mig förstörde den relationen. Förut tyckte jag att allt var hans fel, men jag fattar nu att jag fuckade ur och att han inte kunde hantera det. Men på den tiden förstod jag inte det själv, att jag mådde piss och fyllde mitt liv med skit, att jag var full jämt och knullade runt för att döva. Att jag hatade mitt jobb och att mitt jobb hatade mig och att jag tog skada av det. Att han kanske blev chockad av hur jag betedde mig med killar. Att han trodde att jag var hel och ren men upptäckte att jag var smutsig och trasig och att jag var taskig ibland. Saknar honom skitmycket och är ledsen fortfarande över hur det blev. Och det känns skit att det dumma i mig pajade mellan oss. Ibland tänker jag att om han inte kunde ta det är han inte värd att vara vän med, men det är nog inte sant. Det är svårt att veta hur mycket man kan lasta på folk, och hur mycket skit de klarar av innan de drar sig ur. Jag tänker att det vore skönt att ses och att få förklara hur det var så att han inte går runt och tänker på mig som ett svekfullt svin.

Ibland springer jag in i hans föräldrar, samma morsa som jag varit på fest med och varit full med och dansat med och kramat och snackat med en massa. Samma farsa som hjälpt mig att måla om i vardagsrummet och som bjudit på pizza och vin. De är stela när de hälsar nu, och de verkar inte intresserade av vad som händer eller glada att se mig längre.

/WERKIN' GIRL

4 kommentarer:

  1. Du/ni skriver så förbannat bra. Även när det är sorgliga grejer som här så kan man ej sluta läsa. <3

    SvaraRadera
  2. Hey! Sluta klanka ner på dig själv för helvete. Vad är det för jävla syn på tjejer och sex som din polare har? Eller har jag kanske missförstått texten? Hade han svårt för att du låg med många olika killar? Ursäkta mig men vilken idiot som tar sig rätten att döma dig för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har gått runt och varit pissed så länge pga detta! Först senare insett att jag kanske hängt upp vårt uppbrott lite väl mkt på detta. Extremt osoft av honom att lägga sunkig slampskuld på en men jag har fattat att det bara är en detalj i helheten.
      /WG

      Radera