2013-12-11

ÄKTA dramatik

Nu ska ni få höra om dramatik som heter duga. ÄNTLIGEN kan jag leverera till den här bloggjäveln!

Okej. Sitter hemma i mit rum och väntar på att D ska komma hem. Vi ska prata om att han är kär i mig och varför det innebär problem. Tidigare under eftermiddagen har han skickat världens längsta mail om hur kär han är, hur mycket han plågas, hur mycket han tvivlar på sig själv och varför vi borde sluta umgås. Det gjorde fan skitont att läsa. Och det är liksom inte så att det är kärlek Ja/Nej utan hur man känner för nån är ju multifaktoriellt. Jag tycker ju om honom, men inte på exakt samma sätt som han tycker om mig. Dvs, jag känner mig märkligt anklagad och såklart ledsen över detta mail. Är ivrig att få detta jobbiga samtal ur världen och ringer honom då och då för att snabba på honom.

Plötsligt ringer han och säger: Hej, du jag har precis varit med om en explosion. Halva mitt ansikte är borta Jag: sluta skoja nu. vadå för explosion? Han: En explosion i Täby. Jag ska ta en taxi till DS nu. Jag: Din IDIOT! Ring en ambulans! Jag kommer till DS!

Lägger på. Är helt chockad och fnissig. Vet inte vad jag ska göra. Helt plötsligt är jag eventuellt i en sån där livsavgörande situation. Jag trodde att jag var i en livsavgörande situation men nu har jag hamnat i en som är ännu mer livsavgörande. Har ni sett den här mannen från göteborg som bara är ett enda stort ärr? Tror han var med om en explosion i nån hamn eller kanske diskoteksbranden? Det fanns nu alltså en risk att jag var en person som var viktig för en person som mest består av ärr. Ringer en vän och fnissar chockat. Röker en hetsig cigg innan jag tar tunnelbanan. Väl på tuben ringer jag igen och en sjuksköterska svarar. Mitt hjärta stannar och jag ser framför mig D intuberad, bränd över hela kroppen, på väg att flygas i helikopter till Uppsala för att få kylbehandling. Så illa var det dock inte, utan Ds händer var inlindade så han inte kunde hålla telefonen själv.

Kommer till sjukhuset och irrar fram på akuten. Fick veta i telefon vilket rum han var i så jag gick direkt dit. Tomt! Började såklart katastrofera igen. Han kanske fick svårt med andningen och nu ligger på iva? Eller kanske började krampa? Hugger tag i en ssk som visar mig till hans plats på övervaket.

Där ligger alltså denna fina man med ansiktet och händerna helt inlindade i kylkompresser. Det enda jag ser är hans gröna ögon och brända ögonfransar. Mitt hjärta svämmade fan över. Kunde inte säga något vettigt, klappade bara honom på en ickebränd plats och sa lilla vän, lilla vän om och om igen. Efter ett tag, när jag hämtat mig lite började dock korsförhöret. Hur fan hade detta gått till? Någon som också var angelägen om att veta hur detta gått till var polisen som kom fem minuter senare. Tydligen hade det varit en jävla explosion och grannarna hade blivit oroliga. Stackars D var så yr att han redogjorde extremt noggrant för förloppet, inklusive vilka kryddor (kanel, nejlikor mm) som ingick i glöggen han höll på att koka.

Sen kom två yra urusla sjuksyrror som skulle ta bilder tvätta hans sår och höll på och var långsamma och flamsiga. Fy vad dåliga. Svarade uselt på frågor och hade mage att skoja med D när de smorde in hans blåsfyllda fejs med vitt vaselin. "Detta är ju nästan som SPA för dig" man ba HÅLL KÄFTEN din oprofessionella hora detta är för fan inte SPA han kunde varit DÖD!! Okej det var överdrivet men kan man inte bara få låta vissa allvarliga och jobbiga situationer få vara allvarliga och jobbiga?

Sen komma papa-D. Väldigt gullig. Min roll blev dock väldigt oklar. Han trodde först att jag tillhörde sjukvårdspersonalen (eftersom jag svarade så myndigt och duktigt på frågor fnizz) och ja sen vet jag inte vad han trodde. Jag vet inte heller vad jag ska tro. Jag pussade i alla fall D på hans blåsfyllda läppar och åkte hem.

/Adios / QotN

Epilog: På grund av den minimala risken för att D ev hade fått skador på luftvägarna samt att han hade brännskador, om än ytliga, i ansiktet, fick han åka till Brännskadeenheten i Uppsala för observation. Skadorna i ansiktet var av den karaktären att de sannolikt kommer läka utan ärrbildning inom ett par veckor. Viktigt är att hålla skadan fuktig under tiden. Han är nu utskriven och kommer tillbringa ett par dagar hos sina föräldrar.

En viktig lärdom: gör för fan aldrig egen glögg. Om ni gör det, häll inte i asmycket vodka och höj temperaturen på plattan samtidigt! Detta är farligt. Var rädda om er där ute gulliga emos.

1 kommentar:

  1. omg en av mina största rädslor har länge varit att någonting jag lagar på spisen ska explodera rakt i fejset på mig. panik!

    SvaraRadera