2013-11-12

Omgiven av rosenröda uppnosiga hurtbullar

Fick en fråga från Anonym som gjorde mig så ledsen. Den lyder:

Hur gör man när man inte har nån att vända sig till?
När alla i ens närhet är rosenröda uppnosiga hurtbullar?
När man ljuger o säger att man varit o tränat/tvättat/städat/pluggat/jobbat när ens vänner smsar, när man egentligen inte orkat ta sig upp ur sängen på hela dagen?
Och hur berättar man för gladisarna att man egentligen är ett ångestfyllt självmordsbenäget emo? Ska man ens berätta? Utan att låta som en patetisk självupptagen uppmärksamhetssökande latmask?

älskar er, vill ha en vänskap som er. kan inte ni berätta hur den tog form?

Det ÄR jobbigt att ha ångest. Som fan. Men om man har någon man kan berätta för exakt hur det är så blir bördan faktiskt lite lite lättare att bära. Det är först de senaste halvåret typ som Werkin Girl och jag verkligen har börjat kommunicera om vilka miffon vi är. Och det har faktiskt betytt jättemycket. För det är inte kul när man legat i sängen hela dan och messar någon om detta som nån slags rop på hjälp eller i alla fall medlidande och hen svarar "Men gumman, gå upp nu! Är det något som har hänt? Ska jag komma över en stund och laga mat?" och man vill bara svar "MEN FATTAR DU TRÖGT!!! Jag ligger i sängen för jag fattar inte varför man ska gå upp! Jag ser ingen mening i att gå upp! Och jag mår svindåligt över det! Det är inget som har hänt förutom att jag har fattat hur meningslöst allt är och hur sämst jag är! DU FÅR INTE KOMMA ÖVER!! Jag har inte duschat på fyra dagar, mitt hem är en sopstation, det ligger snus och cheeseballssmulor överallt och jag har nedsatt ansiktsmimik så jag kan inte prata JAG ORKAR INTE PRATA ELLER FOKUSERA KAN DU INTE FATTA DET DIN IDIOT!!!!! DET ÄR INGET SOM HAR HÄNT JAG ÄR SÅHÄR!!" men istället ljuger man och ba "nä, det är lugnt, jag gick upp nu. dålig dag bara".

Detta låter kanske förmätet, men nån som inte har haft förlamande ångest kan liksom inte fatta. Man kan fatta hur det tar sig uttryck men det är svårt att förstå den deprimerade hjärnan om man inte har en egen. Därför är det så skönt att kunna messa Werkin Girl och ba "fack nu vaknade jag kl tre" och få lite förståelse. Så du, ärade Anonym, har två val: antingen hitta emosar som kan förstå dig eller lära upp dina kompisar.

Emosar ser ut precis som alla andra. Dvs, om du och dina vänner aldrig har pratat om emogrejer kan det mycket väl vara så att de har konstiga ätstörningar eller tvångstankar eller ångest som du inte vet om. Du kanske har nån i din vänskapskrets som beter sig som ett emo ibland? Typ isolerar sig, ställer in i sista sekund, har konstiga killrelationer eller massa konstiga fysiska åkommor. Om ja, testa att närma dig den vännen lite försiktigt. Du kan eventuellt börja med att skoja lite, men akta så du inte gör det för mycket på din egen bekostnad och känner att du sviker dig själv. Typ "åhh jag blir så trött på mig själv, jag har ett sånt stört uppskjutarbeteende. Så fort något är jobbigt så gör jag andra grejer", det är inte så hardcore. Men en true emo nappar. Akta dig för emo-hurtbullarna: träningsnarkomanerna. De är också ångestdrivna men på ett sätt som ger omgivningen dåligt samvete. Skit i dom. Minns när Werkin Girl och jag snackade om detta första gången, det var ett år sen typ. Då hade vi haft ett långt uppehåll i vårt umgänge eftersom vi båda hade mått kassy. Jag bad om ursäkt och ba "förlåt, har varit en dålig vän, har mått lite dåligt och skaffade en pojkvän som tog hand om mig" och hon ba "ja ehhh jo jag har också mått lite dåligt" och sen visade det sig att hon hade suttit som en sten i en fåtölj de senaste två månaderna och jag hade legat som en sten i min killes säng. Då kunde vi lättare va ärliga liksom.

Alternativ nummer två är att ta en vän som är vettig och sund men inte emo. Det finns ju sånna. Bra människor med kloka värderingar men som tror att ångest är det man känner när man tappat bort sina nycklar typ (lol). Säg klart och tydligt till denna person att du har mått dåligt men att du inte vågat visa det för hen. Säg bara inte luddiga saker som att du haft "ångest" eller "varit deppig" för de kommer tolka in det på sitt eget emobefriade sätt och tänka att du borde rycka upp dig. Ge exempel. Typ "jag känner mig ledsen hela tiden utan anledning. Jag ser ingen mening med att gå upp ur sängen så jag ligger här hela dagarna. Detta gör att jag känner mig ännu sämre" eller något annat tydligt och lättbegripligt. Sen måste du lära personen att tolka dina signaler. Detta kan vara jobbigt för då släpper du in hen innanför din mur som du har byggt upp. Exempel:

Jag har en vän som är underbar. Han är rolig och skånsk, godhjärtad och tänker på alla. Han har aldrig haft ångest men är smart och empatisk. Förr i världen sa jag att jag mådde dåligt, varpå han tvingade mig att gå ut och dricka öl med "gänget" och krama mig och skicka snälla sms om vilken bra person jag var. Detta hjälpte naturligtvis inte. När jag mådde riktigt dåligt ställde jag också in alla våra träffar vilket ledde till att vi bara sågs när jag mådde bra. Så han fattade aldrig riktigt när jag mådde dåligt (förutom när han tog en taxi med mig till psykakuten och jag blev inlagd på LPT men det är en annan historia).

Han krävde för några veckor sedan att jag skulle berätta hur jag ville att han skulle finnas i mitt liv när jag mådde kasst. Fick då avslöja att ett bra tecken på att jag mår dåligt är att jag inte svarar på sms, att jag ställer in när vi ska träffas. Detta ska han alltså inte acceptera om jag ställer in för tredje gången för att jag är "trött". Däremot ska han inte komma rusande med nån jävla gruppaktivitet. Utan han ska skicka ett sms (orkar inte prata i telefon när jag är deppig) och skriva "jag kommer till dig nu. jag behöver inte gå in i ditt rum, vi kan vara i det gemensamma köket. du kan titta på tv, jag lagar mat, vi äter den och tittar på tv. vi behöver inte prata" Han blev mycket glad för denna instruktion! Vänner vill ju väl men tror att det man behöver är att "prata ut" eller dylikt. Det vill man sällan. Man vill bara vistas i en neutral miljö med nån så att man känner sig normal för några timmar. Detta bör man alltså KOMMUNICERA!

Detta kanske du borde testa Anonym? Dina kompisar kanske inte vet vad du behöver när du mår dåligt. Risken blir annars att du isolerar dig och skapar dig ett utanförskap som är onödigt och farligt. Risken blir också att du börjar ogilla dina vänner som inte är emos för att du inte känner dig förstådd, vilket blir väldigt tråkigt i längden. Vad tror du? Skriv igen till om det känns jättetungt! Maila går bra.

Kramar från Queen Of The Najt

2 kommentarer:

  1. Riktigt bra skrivet. Du är klok och fin. Kämpa på, världen skulle vara mycket sämre utan dig. Kram

    SvaraRadera
  2. Usch känner igen mig i allt ni skriver nästan men mest i detta + det förra inlägget. Det är så bra att ni finns och skriver! Lägg till er som bloggtips på http://psykiatrin.blogg.se/ vetja! <3 /h

    SvaraRadera