2013-11-25

Konversation mellan mig och mamma

Jag sitter och viker ihop papper som ska bli inbjudningskort till en fest som mamma ska ha. Hon har inte frågat mig om jag har tid att göra inbjudningarna, hon har bara utgått ifrån att jag vill det.

Jag: Mamma, jag måste gå nu jag hinner inte fixa mer
Mamma: Ja men du ska väl göra klart det där innan du går?
Jag: Nej jag hinner inte, min kompis väntar på mig
Mamma: Nej nu får du göra klart det där innan du ska gå
Jag: Men herregud de ska ju bara vikas det kan du väl göra själv? jag hinner inte nu
Mamma: Jaha? Vill du inte göra inbjudningarna nu?
Jag: Men herregud jag har ju redan gjort dom, de ska ju bara vikas. Förresten så frågade du mig inte ens om jag kunde göra inbjudningarna, du bara antog att jag kunde det och då gjorde jag det utan att du hade frågat och nu är jag skitstressad för jag har massa andra grejer också.
Mamma: Va! Jag tycker att du borde ERBJUDIT dig!
Jag: Min psykolog säger att jag måste börja säga nej till dig.
Mamma: Va!? Vadå nej?
Jag: Att jag måste börja säga nej till saker som jag inte hinner, orkar eller klarar av. Hon säger att jag måste komma ihåg det, inte ta på mig för mycket, att jag fortfarande är sjuk och då måste jag ta det lugnt. Hon säger att jag borde säga nej till dig nu tillexempel.
Mamma: Vadå nej? Till mig? Menade hon inte mer... generellt? Hon kan väl inte ha menat specifikt MIG.
Jag: Jo mamma. Hon menade specifikt dig.

/WERKIN' GIRL

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar