2013-11-20

En promenad längs minnenas emoallé

Hallå

Nu ska jag skriva ett gnälligt emoinlägg. Jag känner mig gnällig och ledsen. Ffa känner jag mig motarbetad av hela världen! Varför ska det va så svårt för lilla mig och så lätt för alla andra (nåja). Detta är en svår tid för mig. November alltså. 

2012: hade en kille som bodde i Bagarmossen. Han dyrkade mig och tog hand om mig på ett bra sätt. Jag var som en död ledsen sten och låg i hans stora säng. Vi försökte hitta på olika strategier för att jag skulle ta mig iväg på dagarna. Han värmde blåbärssoppa och tände ljus och satte på morgontv så jag kunde i sitta i vardagsrummet och vakna. Oftast gick jag och la mig igen. Sen ringde han några timmar senare för att se om jag kommit iväg och då låg jag i sängen igen och grät. Ibland när jag verkligen var tvungen att gå nånstans bar han mig från sängen till duschen och tvättade mitt hår :( usch

2011: Glad! Läste en rolig kurs, träffade en rolig kille. Innan jag släckte lampan på kvällarna kunde jag tänka "är det lagligt att vara såhär glad och nöjd?"

2010: Inlagd på psyk. Hade börjat med 3 olika mediciner som skulle dämpa den "inre aggressiviteten". Hade först dolt för min mamma att jag var inlagd och när jag berättade det upplevde jag en stor lättnad. Bodde i mitt lilla enkelrum och höll mig undan från de andra patienterna så mycket jag kunde. Maten serverades på plasttallrikar och besticken räknades efter varje måltid. Mina polare visste inte hur de skulle hantera detta så de kom med så jävla mycket godis och tidningar. Jag hade ett helt sjukt godissug av medicinerna och en kväll åt jag upp chokladen i alla luckorna i en chokladkalender jag hade fått. Så girigt. Hade permissioner och under en gick jag till skolan och skrev ett prov! Kunde jag inte chilla lite bara? 

Nu: helt ok men tungrott som fan. Sover som ett cp. Dvs kan inte somna, vaknar massa gånger under natten och sen sover jag halva dagarna. Vaknar och känner mig sämst i världen. Tar timmar för mig att komma igång och tycker eg inte att något är jättekul. Lite ångest men inte så farligt. Dålig aptit, äter ett mål mat om dan. Men det gör inget för jag gillar att vara smal. I övrigt ganska bra. Bra vänner och livssituation. 

Nu ska jag ta mig i kragen. Hörs

/QotN 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar