2013-11-19

Det lilla livet


Ja här irrar jag runt på stan mitt i natta efter ännu en kvälls sent jobbande. Träffade min psykolog tidigare idag vilket var god tajming med tanke på gårdagens ångesturladdning. Teorin är att urladdningen berodde på alkoholintag, utmattning och stress. STRESS!? jag gör inte ens mycket på dagarna, sitter mest på min röv faktiskt, men den senaste veckan har jag haft ovanligt många järn i elden. Det råkade nämligen bli så att jag fick för mig att det var dags att öka tempot på tillvaron en aning. Sedan när det någonstans lördag/söndag visade sig att mitt sköra psyke inte riktigt orkade med det ballade jag ur och reagerade med tankegång "jagvilldöjagvilldöjagvilldö". Min psykolog, som vi kan kalla G, sa att jag måste bli bättre på att säga NEJ till åtaganden jag egentligen inte orkar med, men framförallt att säga nej utan att slå ner på mig själv, för då blir det rätt ofta samma resultat som om jag vore utmattad på grund av avsky för mig själv och min egen klenhet. Dvs självhat och självmordsplaner. Kändes som att G körde en riktig psykologklassiker på mig med sitt "du måste säga nej" race. Eller så har jag bara klassisk pissproblematik typ kass självkänsla, omöjligt att lita på andra människor etc. Fuck. Fuck vad det rrgnar för övrigt!! Jaja snart hemma. Imorn ska jag i alla fall äta frukost med min bror som även han lider helvetets alla psykiska kval för han är en riktig veteran när det gäller social fobi. Han är en fantastisk människa. Men mer om honom en annan gång.

/WERKIN' GIRL

3 kommentarer:

  1. hej. jag är 17 år snart 18, o jag tror jag håller på och halka in på ett spår och utvecklas till o vara som er när jag är 23 eller vad ni nu är. fan gör jag för att slippa? har ingen jävla anledning att deppa men jag vill gömma mig i en grotta, har social fobi samt ångest, är ledsen men vet ej varför. det grundar sig väl i att jag inte ser någon mening i något och att jag har kass jävla självkänsla. vill inte fortsätta med det. jag vet att jag har en lugn och glad sida av mig själv, men det är så svårt att vara den sidan. kanske är det bara nått tonårskludd som går över? när började ni bli emos, så att säga? hur skiljer det sig från vanligt tonårsdepp? er blogg e bäst //L

    SvaraRadera
  2. har även utvecklat självskadebeteende. //L

    SvaraRadera
  3. Prata med en läkare så du får en remiss till en terapeut som sen kan ge dig den hjälp du eventuellt behöver. Gör det nu så ser du till att få kontroll på det innan det blir sämre. Känns inte terapeuten bra, be om en ny!

    SvaraRadera