2013-11-29

Ang. Läppstift

Jag har förstått att det finns människor som har ett standardläppstift. Typ ett läppstift i en färg som de VET kommer att pigga upp resten av ansiktet. De är ju sånna, läppstiften, man vet liksom på studs om det funkar på en eller inte. Ibland är det bara okej men inte någon slående effekt. Ibland är effekten helt fantastisk. Jag har funderat på vad min sådan färg är? Trevat mig fram. Det vore ju praktiskt att veta kan man ju känna. Här mina kära emobarn ska ni få höra min resa genom hylsornas värld:

Länge använde jag ett mycket mörkt blodrött läppstift med blå undertoner som någon slags go-to-stift. Älskade det. Extremt pigmentmättat, krämigt och matt. Det var från max factor men har tagits ur produktion nu, hittade det dock på rea efter att de avvecklat just den varianten och blev mycket lycklig, köpte på mig ett par stycken och har sedan dess levt på dessa. I ett märkligt infall föll jag för en tid sedan för ett mycket skirt och återfuktande neonrosa stift från body shop. Det är en sån där färg som man ser på brudar på stan ibland och tänker wooooow herreguuuuuuuuuuuu och någon saftig RnB låt (typ Ciara - Body Party) drar igång i skallen på en men jag måste erkänna att på mig såg det bara förvirrande ut. Jag är tydligen inte en sådan brud. I ren besvikelse sökte jag mig vidare och införskaffade ett skimmerfritt men lite glansigt mörkt ceriserosa stift som hette Atomic Pink. Det var rätt gött på min trut men fick mig att känna mig lite som Dolores Umbridge typ... inte en helt optimal stilikon. Matta stift har alltid tilltalat mig och då mina läppar är helt ok tilltagna är de rätt fördelaktiga. Glitter och skimmer går fetbort, metallic kan jag bara inte på några villkor tåla. Antingen matt eller krämigt och glansigt eller för all del skira fuktbombarstift, men för guds skull inget discorelaterat. Det är ju min mun det gäller, inte skolans gympasal.

...Nu kommer vi alltså till själva poängen. Förra veckan upplevde jag en slags uppenbarelse när jag provade läppstift på & Other Stories. Jag drogs till ett matt krämigt brunrött stift som var proppat med pigment i en snygg smal silverhylsa. Trevande drog jag stiftet över läpparna och granskade kritiskt resultatet. Minsann. Det var som fan. Vem hade kunnat ana att just matt brunrött skulle vara färgen för mig? Jag vet inte om jag ska känna mig stolt och elegant eller bara tråkig och torr???


Hursomhelst, ser ni en emotjej på stan med brunrött läppstift och matchande naglar så är det troligen jag! Tänkte köra på detta ett tag i en lite excentrisk matchy-matchy anda.

/WERKIN' GIRL

1 kommentar:

  1. jag byter läppis efter vad som känns roligt, men upptäckte för längesen att färgen "mauve" vad det nu heter på svenska, dvs nån sorts kall tantrosa, får mina färger att poppa som det brukar heta! astråkigt att köpa och det hade man ju inte trott men magi på. kram /h

    SvaraRadera