2013-10-02

Vikten av att ställa in

Såhär var min plan för dagen: Vakna på gott humör klockan åtta, gå till min terapeut, åka till min skrubb och arbeta, ev träna och därefter träffa en vän.

Såhär blev dagen: vaknade klockan elva med ångest. Yrade omkring i mitt hem i tre timmar, träffade Werkin' Girl och köpte smink. Iklädd träningskläder och en konstig fuskpäls, även kallad björnen. Åkte hem,utan att ha tränat och ställde in med vännen på ett fult sätt. Om man är en individ som måste ställa in ofta lär man sig vad som funkar. Man får ju ändå lite dåligt samvete eftersom den andra personen kanske hade planerat sin dag efter att vi skulle träffas och sånt. Det gäller då att överdriva med ursäkter typ "åhhh förlåt jag känner mig som världens sämsta människa som ställer in och ställer in. Jag är världens sämsta kompis men jag orkar verkligen inte ses idag. FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT" fast man egentligen har med i kalkyleringen att man ev måste ställa in för att man känner sig som en asocial sopa.

Är det så smart att ställa in egentligen? Det är ju den koko och deppiga delen av hjärnan som säger "Stanna hemma, duscha inte, kolla på hollywoodfruar och tyck synd om dig själv. Unna dig det". Den sunda delen säger "Javisst, du kanske känner dig som en sten nu. Men du vet väl att det oftast blir ganska trevligt ändå. Du kommer känna dig nöjd med dig själv när du går och lägger dig." Men ahhh orka lyssna på den sunda delen jämt.

Jag ställer inte in varje gång jag känner mig sopig. För några veckor sen skulle jag träffa samma vän som jag tänkte träffa idag men var verkligen inte alls på humör. Tänkte skita i det, men han sa att han hade lagat pulled pork och det tar för fan en halv dag. Känns lite väl taskigt. Så jag åkte dit och istället för att vara så sopig och loj som jag kände mig så hände det fruktade: jag överkompenserade. Ni vet. Man babblar och skojar och håller på fast man egentligen känner att man bara vill vara tyst. Ibland när jag överkompenserar känner jag inte ens igen min egen röst. Hur knäppt! Jag förställer mig. Sen går man hem, fylld av skam. Oftast har man även berättat massa snaskiga historier om sitt eget liv som man egentligen vill hålla för sig själv. Hu! Detta ville jag inte utsätta mig för idag. Därför sitter jag här och glor.

/Queen Of The Najt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar