2013-10-21

Parfymhistorik

Det här inlägget tänkte jag döpa till ~*MiTt LiV i PaRfYmEr*~
Och jag orkar egentligen inte skriva någon inledande och motiverande text men kanske lite om vad som föranlett detta: Jag älskar parfym. Älskar att prata om dofter, läsa om dofter, prova nya, hata nya, älska nya och så vidare. Jag köper nästan aldrig ny parfym för det är en sån där grej som jag liksom bara anser är för dyr månad efter månad, vilket är fånigt eftersom priset per användning är så sjukt lågt. Okej, vi börjar från början, eftersom kronologisk ordning är det bästa sättet att förstå utvecklingen över tid. Jaha då börjar vi

Kenzo: L'eau par Kenzo

Konstig parfym att ha som sin första kanske ni tänker, men som alla vet så är det oftast så att man i tolvårsåldern inte har köpt den själv utan snor av sina kvinnliga familjemedlemmar när helst man får tillfälle. I alla fall, L'eau par kenzo är absolut en "fräsch" parfym, en kategori jag generellt ogillar pga blir uttråkad, och det var just som fräsch och grön, lite blommig, jag uppfattade den då. Typ dimmig gammal strand på sensommaren. Men när jag återupplevt den här parfymen på senare tid uppfattar jag att den inte bara är så simpel, det finns något mer som lurkar där i bakgrunden, något som är mörkare och varmare. Och det får mig att tänka att det är en ganska så tiptop parfym att börja med. Minns den med värme och hoppas att den kommer göra en comeback i mitt liv nån gång framöver när jag vill vara en sån där person som går runt i svala linneskjortor på dagen och draperar en mjuk marinblå kashmirkofta över axlarna när det blir lite kyligt på kvällen. SOM ATT DET KOMMER HÄNDA!!!

Kenzo: Flower

Jättekonstig parfym tänker jag nu i efterhand... Det här var den första parfymen jag köpte själv, och det var väl i början av högstadiet. Flower är som ni förstår extreeeemt blommig, en kärringparfym maskerad av en upphottad PRavdelning. Blir alldeles snurrig när jag luktar på Flower nu för tiden för det tar mig tillbaka till att vara ett ledset litet ungdomsemo med jättebra betyg, gröna militärbyxor och typ inga vänner. Skulle aldrig köpa den här igen men den är ju gullig på något vis. Lättaccepterad och lite quirky på samma gång typ.

Gucci: Envy me

HAHAHAHAHA känner jag spontant när jag tänker på detta... Fy faaan. Flaskan är ju skitful, den luktar fjortis och har noll integritet. Men den luktar eh, gott. Denna har alltså lanserats som en sexig parfym, vilket är roligt då jag minns det som att det mest var småtjejer som hade den. Man ville ju desperately verka sexig i femtonårsåldern, och det var skitsvårt!!! Att ha på sig gucci envy me kunde ju vara en lösning. Urk, jag förknippar den här parfymen sjukt mycket med juicy tubes, Evisujeans och att åka buss fram och tillbaka mellan stan och den förort till Stockholm jag växte upp i. Tappade flaskan på badrumsgolvet och så gick den sönder, och det var slutet på den guccihistorien.

Issey Miyake - L'eau d'Issey

Efter högstadiet följde en tid då jag typ inte hade någon parfym. Glömde väl bort att man kunde ha det över huvud taget tror jag. När jag väl sprejade på mig lite så var det Issey Miyake. Den här doften är så sjukt olika på olika personer, jag verkar ha blivit blessed med att vara en av de som den funkar på. Den är vidrig på somliga, nästan lite kräkig och stickig, och på andra blir den varm och lätt på samma gång (inte så konstigt då den är blommig och träig av sig). Lite damig men med nån slags attityd.

Byredo - Encens Chembur

Det här är min första verkliga parfymkärlek. Jag drev runt på en parfymavdelning en sommar för några år sedan och kollade in Byredodofter. Fick ett spray av Encens Chembur på handleden och konstaterade att den var väldigt speciell. "God", som man enfaldigt tänker. Vandrade ut ur butiken och gick till en busshållplats. Bussen var försenad och tur var väl det, för under den kvarten jag spenderade på bänken väntandes hann jag uppleva en slags förvandling av doften på min handled. Den doftade så som jag vill känna mig jämt. Mäktig, spännande, lugn, syrlig och djup. Jag halvsprang tillbaka in i butiken och kom ut ur den 1600 kronor fattigare och överlycklig. Älskar den fortfarande.

Dior - Pure Poison

NUU börjar det hända grejer. När min byredokompis tog slut flackade jag runt bland lite olika dofter tills jag började med Pioson. Den här är egentligen helt sinnessjuk, det är många som avskyr den och säger att de får ont i huvudet och all möjlig skit. Jag blir alldeles hypnotiserad och typ helt kåt av Poison, den tilltalar mig på något cp djuriskt plan och om den gör så med mig borde den kunna göra det med andra, tänker jag, så det verkar vettigt att drapera sig i en slöja av Poison när man ska ut och smörja upp nån läckerbit att släpa hem i håret till sin grotta.

Guerlain - Shalimar Initial

Egentligen köpte jag Shalimar Initial mest för att en av mina idoler använder den samt att den är baserad på en rolig åttiotalsparfym som min moster skrattar när hon känner doften av. Den är en lillasyster till Shalimar som är tung och sensuell som en fet sammetsgardin, men Shalimar Initial är en något tunnare sådan om det makes sense. Dessutom har den något lättvindigt bergamottaktigt och lite flickslampigt över sig och är ganska lätt att gilla även för fölk (killar) som är rädda för kryddiga tunga parfymer (töntar!!! Orka killar som är fega för tunga dofter!!!!) Så jag kör på denna så länge tills jag får pengar att köpa en ny Encens Chembur med eller tills jag får en ny parfymförälskelse.

Utmanar nu min bloggkollega Queen of the Najt att skriva ner sin parfymhistorik! The game is on!
/WERKIN' GIRL

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar