2013-10-03

Kontroll

Igår på min gruppterapisession (JA jag går i gruppterapi) så pratade vi om kontroll. På vilket sätt kontrollerar jag andra? På vilka sätt kontrollerar andra mig? Och så vidare. När jag säger kontroll menar jag inte att ha ett schema eller att ha jag vet inte snygga kläder och en organiserad garderob. Jag menar de små, bisarra saker man tar kontroll över i sitt liv när ingenting annat fungerar. När kaoset för överväldigande och det är omöjligt att kontrollera något. De här störda grejerna är tyvärr väldigt svåra att fatta att man gör förrän man, just det, fattar det. Först då kan man sticka hål på bubblan och sluta. Somliga skulle kanske kalla det för tvångstankar.

Kontroll. Man kan utöva det genom att vara perfektionist. Genom att hålla käften och vara passiv, och därmed vara säker på att man inte gör något fel. Att skära sig i armarna eller bränna sig med cigaretter för att hålla ångesten på behörigt avstånd. Att kontrollera vad man äter eller inte äter. Att träna skitmycket eller jobba skitmycket. Att vara martyr. Att käka lugnande tabletter hela dagarna. Att supa sig så full att man slipper känna.

Det finns destruktiva kontrollstrukturer och positiva dito. Det finns kontrollhandlingar som liknar tvångstankar och de som är invanda mönster som går andra spårlöst förbi. Jag behåller kontroll över okontrollerbara situationer genom att klösa mig på kroppen, klia upp blodiga sår på armar och ben. Genom att ha långa ritualer framför spegeln där jag gör mig i ordning för att möta världen. Genom att dricka mig full så ofta jag kan så att jag slipper ha självmordstankarna i hälarna hela tiden. Positiva kontrollmönster i mitt liv då? Ja vad fan är det. Jag har just nu tre olika terapeuter. Är det positivt? Vet inte.

För några år sedan behöll jag kontroll över mitt liv genom att dela in dagarna i olika faser. Övergången till en ny fas betecknades av att jag duschade eller badade. Vissa dagar var bara en fas lång = en dusch. Andra dagar kunde vara fem faser lång = fem duschar. Detta kanske man kan definiera som en tvångstanke. Tyvärr förstår man inte det när man är mitt i det. För mig var duschandet mer symboliskt än typ säg en rädsla för bakterier, det vill säga typ en mental dusch, ett clean slate liksom. Problemet med det är ju att det tar enormt mycket av ens tid om man hela tiden måste åka hem och duscha flera gånger under dagen, och dessutom blir huden jävligt torr.

Kontrollfreakiga hälsningar
/WERKIN' GIRL

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar