2013-10-04

Kommunikationspanik

Okej vad tog det, 15 min och sen fick jag ångest igen. Vad är mitt jävla problem? Hur ska jag palla detta?

Min terapeut brukar alltid fråga var ångesten sitter. Den kan sitta på tre ställen. Bröstet, magen och extremiteterna. Nu sitter den i bröstet. Fladdrig som en fångad luden mal i min bröstkorg. 

Vad utlöste detta miffiga fladder då? Johorå, såhär var det. Lyssnade fyra minuter på en varg söker sin pod. Som jag älskar. De pratade om bekännelselitteratur. Då kom insikten: även om man försöker skriva så ärligt och uppriktigt som det bara går så talar man aldrig riktigt sanning. Allt censureras automatiskt innan det lämnar hjärnan. Man ljuger och lägger tillrätta och förhärligar och raljerar och resultatet blir bara en jätteointressant smörja av text eller bild eller vad fan som helst som skapas för att det ska tas emot av nån annan. Detta ger mig panik. Jag är för fan inte ens ärlig när jag skriver dagbok. Jag är aldrig ärlig. Man är som allra oärligast när man talar sanning om ni fattar. Det är som en inverterad korrelation (?) ju mer anspråk man gör på att tala sanning, desto falskare blir det man säger eller skriver. Ahh får typ panik av detta inte ens nu kan jag vara ärlig. Det är konstiga väggar mellan alla människor och ingen kan nånsin mötas. Nej fy fan vad håller alla på med?! Hur överlever folk helt ensamma på denna jord? Hur fan kommunicerar folk med varandra när det ligger i sakens natur att det är omöjligt? Hur kan människan ha exsisterat i tusentals år och bara låtsaspratat? Herregud detta var bara för mycket. Jävla podjävel tack för det insomnandet.

Good Night / QotN 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar