2013-10-02

Jag VISSTE det

Ni vet hur det är. Man har några normala dagar. Har rutiner, äter vettigt, gör saker man borde, kanske träffar nån vän och är på det stora hela ganska... glad? Då kommer den. Hybrisen. Man ba "vad är det som varit så himla svårt egentligen? Det här är väl inget märkvärdigt. Vad ska jag gå i terapi för? Och mediciner - jag är väl inget jävla psykfall va?" 

Men nånstans där inne finns en liten liten gnagande känsla av att såhär lätt ska det minsann inte vara. Det kommer tillbaka. Man känner det, men ignorerar. 

Sen PANG! ligger man där i sängen och vill inte gå upp. Jag VISSTE det! Vad trodde jag? :( snyft. Ska nu försöka mig på att praktisera kunskap jag förvärvat genom dyr terapi: jag har rätt till resten av min dag även om den börjar dåligt. Jag måste inte kasta bort hela dan. 

Återkommer med recension av detta visdomsord! So Long/ Queen Of The Najt

6 kommentarer:

  1. Du är inte ensam. 
    Är så trött på att stå där som ett jävla fån varje gång man trillar tillbaka till diverse mörker. Ba igen? JA IGEN LÄR DIG. 
    Försöker tänka att jag antagligen alltid kommer att få återfall (med allt) och det bästa scenariot är att jag lär mig hantera återfallen och ta mig ur de så snabbt som möjligt. 
    OBS är deprimerad sen spädbarnsåldern så det går ju sådär.

    Googlade Våtmarks-charlotte, ser att hon släppte ny bok 2011 (läst?) och att hennes tre bröder dog i en bilolycka på väg till HENNES bröllop. Alltså........... min skräck. Nu hör jag aldrig mer av mig till någon. 
    Ska nog googla henne resten av dagen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhh det är så jobbigt. Man blir jättebesviken och helt lamslagen. Det enda som gäller är damage control (vet ej om jag använder detta uttryck rätt men menar typ att minimera skadorna när katastrofen ändå inträffat). Typ gå ut ut huset, dricka kaffe, äta mat, härda ut. Inte tänka på mycket på att det suger. Aja vi får se hur det går.

      Hade ingen aning om detta!! Både att hon släppt ny bok och att hennes brorsor dött. Alltså fy fan. Om du vill se nåt riktigt sjukt: bildgoogla teratom

      Radera
  2. Ok det här e så creepy. Nu bad du mig alltså bildgoogla min VÄRSTA grej i livet!!!! Visste bara inte vad det hette! Det här och stone babies fy fan. Nej nej nej. Blä blä blä. Slängde bak huvudet så hårt i flykt när bilderna kom att jag fick whiplashskada. Såg en doku om det här i typ mellanstadiet, har varit ärrad sen dess. BLÄÄÄÄÄÄÄ jag vet att jag har en sån inom mig :( :( :( finns även ett nip/tuck avsnitt (bless u tv-serier) om det här sjukasjukasjukasjuka fenomenet. Nån hade en böld - doktorn snitta - voila din lilla siamesiska tvilling som dog i mammas mage och hens hår + NAGLAR (kräääääks) har vuxit since then! Livet livet livet :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe oj förlåt! Försökte skriva OBS det är inget för känsliga men mobilen höll på och lajade, Usch det kanske var oetiskt av mig? För att lugna dig (och för att jag ska få besserwissra): teratom är ingen död siamesisk tvilling utan typ en tumör som kan bli alla olika sorters vävnader. Det kanske känns bättre, jag vet inte? Stone babies? Ska kolla dirr. Kram

      Radera
    2. Haha känns mkt bättre, tack. tror jag har fått mkt av min medicinska kunskap från typ ni/tuck. Konstigt att man blir stressad. Hoppas du inte Googlade ihjäl dig på stone babies. KAN ha hittat på det ordet själv och känns även mkt möjligt att ela grejen kommer från ....nip....tuck..... Hehe. I min fantasi är stone babies iaf ett förstenat foster som ligger i mammans mage( 4 ever ) efter att hon, utan att ha varit medveten om det, blivit gravid och sen fått ett missfall.
      Du vet som fossiler. En liten babyfossil.

      Radera
    3. Ok hittade ngt som heter foetus in fetu. "highly developed teratoma". Blä. Va tvungen att sluta googla där så stone babies får fortsätta va ett mysterium tills jag e modigare = full med en vän närvarande kanske

      Radera