2013-10-05

Helgen: En kväll down, one more to go

Hej alla emos!

Er allas mörktets furstinna Werkin' Girl här. Halvt vid liv, bakfull som ett gammalt as, trött och med svullet öga, nytt hemkommen från en fika med QotN samt verderbörandes yngre bror. Jag tänkte berätta lite om min kväll igår. Började kvällen med att duscha, äta spaghetti och vila länge i sängen medan håret torkade. Femtusen ton lösögonfransar och en blå bomberjacka senare stod jag på tunnelbanan och försökte få grepp om mina egna patetiska små känslor. När hjärtat slår omotiverat snabbt och jag med blandade känslor betraktar reflektionen av mitt eget ansikte i tunnelbanans fönster. Tänker på hur snygg jag är. Tänker på hur mycket jag hatar mig själv just nu. Tänker på hur äckligt ljuset från lysrören är. Tänker på att jag längtar efter den första drinken. Tänker på att den snart kommer ligga i min mage! Tänker att jag hatar att jag känner så här.

Träffar några grabbar som jag tycker mycket om och håller dem sällskap när de spelar skivor på en, ja vad ska vi kalla det, hipp restaurang i stadskärnan. Hänger där med dom som nån jävla DJ-groupie, dricker gin och tonic och öl. Vi tar en taxi för att titta på några vänners spelning på ett, ja vad ska vi säga, hippt uteställe på söder. Står lutad mot en vägg och sänker en öl medan jag kollar på konserten. Bandet består enbart av tjejer. De har långt hår, några har långa luggar, alla har på sig långärmade tröjor och svarta jeans. De är duktiga och jag blir glad, stolt att ha så duktiga vänner, nöjd att känna alkoholen läcka ut i blodet som ett varmt tryggt gift. En snubbe som jag är bekant med står bredvid mig och babblar om att han tycker att de är duktiga men att de borde röja loss mer, bara för att de är tjejer ska de väl inte behöva va så hämmade, de borde ta för sig mer och så vidare. Håll käften, hobbit, tänker jag och sveper det sista av ölen. Typiskt att en trött 28-årig gitarrist ska stå där och peka sin lilla pekpenis och neggomästra under täckmanteln att han har goda avsikter.

Häller i mig alkohol i en rasande fart och känner mig så lycklig. Försöker förklara det for några olika personer, typ jag är så lycklig just nu. Jag känner mig så kärleksfull. Jag är som en stor fluffig boll av lycka. Jag vill ta allas händer och hålla dom, tacka för att de finns. Jag är en idiot. Jag hatar att jag känner så här. Hatar att enda gången jag känner mig nära livet och mitt i lyckoljuset är när jag är full.

Idag har jag mått sämst. När topparna är höga blir fallet långt och jag har slagit mig rejält liksom. Idag avskyr jag mig själv och jag orkar inte ens borta tänderna. Och jag vet att det enda motgiftet är att gå på't igen. Skål.

/WERKIN' GIRL

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar