2013-10-21

En vanlig emodag

Hej Emos.

Denna diem har jag inte riktigt klarat av att carpe. Jag har för andra dagen i rad varit inomhus hela dagen (mestadels i sängen) och varit klädd i samma fula kläder: Grå mjukisbyxor, vit bandmercht-shirt, grå hoodie, inga trosor. Under dagens ljusa timmar kan jag på något vis rättfärdiga sängliggandet med att jag "tar hand om mig själv" eller till och med "myser". Men den framåt femtiden när det börjar bli mörkt blir jag plötsligt orolig och nedstämd. Varför har jag legat här hela dagen? Är det här verkligen att ta hand om sig själv? Isolering är väl knappast något positivt? Får olika typer av spasmer att göra NÅGOT PRODUKTIVT så jag går ut och röker på gården (får lite "frisk luft") och kollar på min katt som springer runt och ballar ur, påbörjar en sortering av alla likadana svarta strumpor som jag tvättat. Tar bort gammalt nagellack och målar på nytt. Det här är alltså mitt liv, tänker jag när kvällen kommer. Och vad består det av? Att följa en ny youtubekanal... att måla naglarna. Att testa en ny concealermetod och tvätta bort det sen. Äta mackor i sängen. Kolla på reviews på makeupalley av att använda majsstärlekse som setting powder LOL!!! Vänta och vänta på att det ska komma en känsla som liknar det folk kallar för driv eller ambition. Men det kommer inte riktigt och om man är en person som är helt vanlig men med total avsaknad av driv och ambition så är man en person som stannar kvar i sitt hem, som missar livet, som undviker världen utanför, som lär sig massor om smink men sällan har användning att använda de kunskaperna?? Som äter massor med mackor hela dagarna och långsamt blir tjockare. Som älskar och hatar sig själv. Som sörjer den man var och ångrar den man är. Som låter dagarna gå och inte har någon aning om var de tog vägen.

Men det har varit skönt idag också, inte bara sopigt. Men alltså det har varit så här i flera år. Jag vet inte hur många terapitimmar jag ägnat åt att prata om det här isolationsbeteendet. Och prata om hur man kan bryta det, prata om hur man kan förlika sig med det, prata om hur man kan förhålla sig till det... Det var bra idag ända tills jag kom på att det fan var helt sjukt att jag bara ligger här utan att ifrågasätta om det verkligen är det jag vill göra. Och som svar på din fråga: Nej det är så klart inte det jag vill göra?! Skitsamma. Ska ta en cigg nu och tänka på något annat.

Emogreetings
En matt Werkin' Girl

2 kommentarer:

  1. åh vad jag känner igen mig, kärlek till dig!

    SvaraRadera
  2. Jag hittade nyss den här bloggen och älskar den i all sin svarthet.

    SvaraRadera