2013-10-01

En odödlig romans

Kom precis från mitt andra besök hos en ny kontakt jag tilldelats för att få hjälp att få bukt med min "beroendeproblematik". Det verkar tydligen som att jag använt alkohol som "självmedicinering och verklighetsflykt". Haha! Damn straight att jag har. Under mina två första besök hos denna kvinna har vi suttit i litet rum, mittemot varandra i varsin fåtölj. På bordet mellan oss står varsitt glas vatten. Under den timme jag är i rummet pratar vi om alkohol. Vi pratar om varför jag dricker, hur mycket jag dricker, när jag dricker, vilka effekter mitt drickande har på mitt liv, hur det känns när jag dricker, hur jag ska kunna säga nej till att dricka, varför jag ska säga nej till att dricka och så vidare i all oändlighet.

Tydligen har jag äntligen fått svar på frågan jag ställt mig själv senaste året, nämligen hur mycket är för mycket? Svaret har visat sig vara allt du dricker är för mycket. För en tid sedan var jag innerligt övertygad om att detta skulle bli en nykter höst. Jag visste att det skulle bli svårt, men jag hade bestämt mig. Det gick några veckor. Gick på fest, drack sprite med is och citron i. Satt på en bar med mina kompisar och drack vatten. Sedan tog jag ett glas rött hemma hos ett par kompisar en fredagkväll. Ett glas rött. Vilket jävla skämt. Vilket jävla skämt till hjärna man har. Det är som att ha en liten listig, stark och envis alkis på ena axeln som hela tiden har svar på tal. Så här tillexempel:

Jag: Nu ska jag inte dricka. Om jag dricker ens ett glas vin kan jag lika gärna ge upp det här projektet.
Alkisen: Ett glas vin?! Det klarar du. Du tycker ju om rödvin. Det var rödvin i maten du åt igår. Rött vin dricker folk som sällskapsdryck, du blir ju aldrig full på rödvin!

Jag: Nu köper jag alkoholfri öl så kan jag låtsas som att jag är en i gänget som hänger och "tar en bärs".
Alkisen: Alkoholfri öl, det är ju typ samma sak som att dricka mellanöl. Då kan du lika gärna ta en mellanöl. Ingen blir full på att dricka en jävla mellanöl. Det är lika mycket kalorier som en alkoholfri öl som i en mellanöl, så då kan du lika gärna ta en sån?

Jag: Nu ska jag inte dricka alkohol. Inte en enda jävla droppe ska passera dessa välformade läppar.
Alkisen: Men du, då kan du börja röka gräs istället? Det är inte samma sak. Tänk vad skönt. Du får verklighetsflykten men inte bakfyllan! Du kan bli helt jävla lost i skallen men du har fortfarande varit duktig och inte druckit!

Ja ni fattar ju vilken jävla idiot man är. Efter det där glaset rött har jag nog varit rejält stökfull tre helger i rad. Och det har varit så jävla härligt. Underbart. Att vara full är det bästa jag vet. Så sjukt effektiv ångestdämpare.

Folk är så korkade när det gäller alkohol. Mig själv inräknad. Alla i min omgivning har ojat sig över hur sjukt det är att jag haft sånna fantastiskt urfuckade bakfyllor och bara kräkts och kräkts hela dagen efter en utekväll. Så konstigt, har de sagt till mig, du var ju inte ens speciellt full igår?! Ja det är ju knäppt, har jag tänkt. Bara det att efter ett par-tre års stadigt supande så har min tolleransnivå höjts som bara den. Folk tänker såhär: Är du lättpåverkad och blir snorpackad och gör bort dig på tre glas vin - då är du riktigt misslyckad. Då ska du passa dig. Du tål inte alkohol. Bättre att inte dricka alls då, man vill ju inte att det ska gå illa? Om man istället som jag kan häva ett par flaskor vin, fem öl och någon shot på en kväll och fortfarande gå rakt, prata sludderfritt, se amazzzzingg (ok överdrift) ut hela kvällen och gå hem vid fem utan att ha spytt/pissat ner mig så får jag guldstjärna i kanten. Då har jag ett "bra ölsinne". Det skålar vi för va?

Idag fick jag skriva två listor. Den ena med vad det finns för fördelar med att dricka. Den andra med vad det finns för nackdelar. Det gjorde mig trött och ledsen. Listan med fördelarna var så kort, men väger så tungt.

/WERKIN' GIRL

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar