2013-10-08

En lektion i att knäcka koder


"ANONYM" FRÅGAR
Okey grrrrls! Älskar denna blogg! Hittade den via quetzala å ni e ju guld. Och jag undrar om ni vill fortsätta relationsråden för de e lite kris här borta nu. Sry för romanlöng story nu: Jag har dejtat en kille sen i juni, vi har ändå setts varje vecka, haft sjukt bra sex osv. Nu i Lördags hade vi typ bestämt att vi skulle ses, jag sa att han skulle höra av sig om han hade tid och får svaret "ja men absolut ;)". Slutade med att jag hade gjort i ordning mig (gjort mig fin för han ni vet...som man gör, rookie fucking mistake) å satt hemma och pluggade, väntade lite på att han ska höra av sig. När jag undrar vad som händer skickar jag sms "va händer? Ska iväg om ett tag" och får då till svar "heejj är på förkrök här, drar vidare till (insert krognamn) om ett tag". Jag blev förbannad, kände mig bortgjord. Senare på natten har vi följande sms-konversation:

H: e du i stan
J: ja, ja e på (insert annat krognamn)
H: aaa, fan vad oflyt. Drog precis från stan för en stund sedan
J: mmm visst, undrar fortf vrf fan i helvete du inte hörde av dig förut. Tydligen helt okej att skita i mig, dagens trend
H: oj okej, jag vet att det inte är du som skriver nu
J: haha asså VA!?!? Sry du men de e ja
H: haha oj, hur ska jag gottgöra det här nu då? 

Jävligt irrationellt av mig men hade verkligen haft sämsta dan ever, kändes som att hela världen hatade mig. Men nu då, vad gör jag nu!? Ska jag silent treatmenta skiten ur honom? Hur bryter jag det sedan då? Jag är så dåålig på å leverera ett lagom drama, tar alltid oanade propotioner... Å grejen är ju att han inte verkar fatta ngt alls, har verkligen ansträngt mig dessa månader för att inte vara uptight elr krävande, aldrig ställt ultimatum, varit cool m mkt, men detta!? Vad fan ska jag göra!?!? Puusss på er gurls<3


EMOBOOST SVARAR
Ja vad gör man när de idiotiska jävla killarna beter sig som idioter? Jag skulle vilja börja med att berätta en liten historia. En gång i tiden träffade jag en lång mörk främling. Vi gick på några dejter och allt var fantastiskt. Började misstänka att denna grej faktiskt kunde vara en grej för mig. Precis när jag bestämt mig för att OKEJ jag gör väl det här då! säger han att nej han vill ju inte ha en relation, och det verkar inte jag heller vilja om han läst av mig rätt. Nähä, okej det visste jag inte, tänkte jag. Men fine. Jag är den du vill att jag ska vara. Killar man gillar har ju en förmåga att reducera ens personlighet till det. Sagt och gjort, för hans skull blev jag den där härliga supertillgängliga guzzen som aldrig är längre bort än ett sms och som dessutom aldrig ställer några krav. I min ensamhet var jag istället en nyknullad ledsen tjej som han inte ville ha och som tyst i sitt huvud reciterade "för dig är jag bara ett knull, men jag skulle kunna dö för din skull" om och om igen. Oförmögen att bryta mig loss ur denna helvetiska knullcirkel förtsätter vi på det här viset i nästan två år! Först när jag träffar någon ny, någon som jag verkligen vill vara tillsammans med, lyckas jag bryta kontakten med den mörke främlingen (som vid det här laget inte alls är speciellt främmande längre). Och lik förbannat, like clockwork: Då kommer all den där bekräftelsen jag hade behövt från honom för längesen. Då får man höra hur mycket man betytt, hur speciell man är, hur mycket han saknar en. All den där smörjan. Till och med nu för tiden, hundra år senare, hör han av sig då och då.

Vad kan vi då lära av detta? Om jag hade varit en expert hade jag inte varit i den där lökiga situationen. Det betyder alltså att jag fortfarande inte knäckt koden. Men jag kan avslöja denna egenhändigt förvärvade högt värderade kunskap: Ingenting kommer hända om du inte ställer krav. Det är mycket möjligt att han ballar ut och blir livrädd, men också högst troligt att han kommer att komma krälandes tillbaka när han darrat färdigt. Alltså, i realiteten: Skriv absolut inte att han ska höra av sig om han har tid. Ge honom ingen möjlighet att svara luddigt och undvikande. Och hur gör man det? Jo, man bestämmer reglerna själv. Det betyder att du säger typ, Bra! Då hör jag av mig sen. Ge honom ingen chans att låta dig sväva i limbo. Det psykologiska övertaget är viktigare än man kanske tror, om inte annat så för självkänslan.

Hur går man vidare nu då, han har ett psykologiskt övertag och du har råkat balla ur en aning, vilket jag i och för sig kan tycka är soft pga en ska inte låta snubbjäveln leka med en så där (speciellt inte när man är nygroomad och polerad till från topp till tå). Segt också att han reagerar på att du ryter till med att säga att ojoj, nu är du väl ändå inte riktigt dig själv. Mästrande snubbar!!! Usch, minuspoäng. Jag röstar för att du ligger lågt ett tag med att höra av dig, lev ditt vanliga liv men allrahelst snäppet glammigare så att han fattar att du inte sitter inne och ugglar och kliar dig i huvudet i väntan på att något ska hända. Och så BOOM rätt var det är hör du av dig igen med ett tycker det är dags att ses! kom hem till mig ikväll? eller liknande oluddig fråga som är en uppenbar invit. Reagerar han inte då så måste vi lägga till den sista skittråkiga frasen som är viktig och i de flesta fall stämmer. Vill man ha det så tar man det. Tar han det inte? Då kanske han inte vill ha det! Och då vill du förmodligen hellre ha någon annan! Rekommenderar även för liten mindfullness under tiden: En lektion i att bli ägd av QotN, hittas här.

Luv & Respect,
/WERKIN' GIRL och QotN

3 kommentarer:

  1. Alltså åååh <3<3<3 TACK! älskar er

    SvaraRadera
  2. Hallåååå nu får nu hjälpa mig också! (älskar er och allt sånt förresten <3 <3 <3). Hur som helst, jag träffade en kille på en fest i augusti. Han är typ bästis med min bästis kille och det hade ju varit sååå perfekt om vi blev ihop osv. Det slutade iaf med att vi gick hem ihop, låg, hade trevligt, käkade frukost ihop och hela grejen. Fett schyst kille, välhängd, trevlig osv. Lite udda sådär men vafan typ. Vi bytte dock inte nummer och jag kände mest äh, skitsamma, vi umgås ju ändå i samma kretsar så vill han nåt så är det ju rätt lugnt. Så jag låg lågt och hade typ släppt honom tills han addade mig på facebook för typ... 2-3 veckor sedan. Då tog vi ju upp kontakten igen och bestämde träff hos mig förra helgen. Vi kollade på film, myyyyyyste, knullade, osv. Frukost en gång till och sådär. Då kände jag ändå att han måste tycka okej-mycket om mig och det kändes liksom helt okej för mig. Hörde inte av mig mer under veckan men slog till i lördags kväll (jaaaa jag var ledig en lördagkväll, nej jag har inget liv) för jag visste att han hade varit ute med några från sitt jobb på fredagen och att han förmodligen skulle vara lite seg och typ liggsugen. Så jag skrev typ "hej hur är det? vill du hänga?" han ba "tja.. är sjukt bakfull så blir nog en kväll hemma på soffan" och jag ba "heheh okej". Och det var allt. Känner mig så himla bortgjord och naiv och jobbig och äcklig och trög. Ska jag köra silent treatment tills han hör av sig eller ska jag bara spela cool och höra av mig igen om typ två veckor som om inget har hänt? Finns det någon chans att han vill veta av mig eller är jag bara patetisk liksom?

    Pussssss på er!!

    SvaraRadera