2013-10-04

Cymbaltadagboken #3



Hej Emoboosters! Dags för en cymbaltarapport igen. Det har gått elva dagar sedan jag gick till apoteket och hämtade ut min nya medicin. Hur känns det nu då, undrar ni? Jo vet ni vad, senaste dagarna har jag börjat känna något som jag inte känt på länge. Ett slags... lugn? Jag har fått höra från personer i min omgivning att jag verkar gladare, lugnare, att jag skrattar mer. För ett neggo som mig är det enormt exotiskt. Nu går jag på tre olika terapisessioner i veckan plus ett occasional läkarbesök då och då, så jag har förstås en del draghjälp därifrån vilket definitivt spelar in. Dessutom super jag inte lika hårt som tidigare så den kemiska ångesten som alkoholen orsakar är ju reducerad. Som jag sagt tidigare har jag gått på motsvarande dos venlafaxin innan jag började med cymbalta, så det har inte tagit speciellt lång tid för cymbaltan att kicka in och smälta ihop med "systemet". Hjärtklappningen som jag lidit av så jävligt har lugnat ner sig. Positivt! Däremot känner jag mig ungefär lika sopig, ångestig och handlingsförlamad i min vardag som tidigare, men skillnaden att panikångesten coolat av en smula och håller sig undan.

Okej, nån slags kontenta då:
- Hjärtklappningen har lugnat ner sig
- Folk i min omgivning upplever mig som lugnare
- Panikångesten har blivit en sällsynt besökare istället för en frekvent
- Vardagsångesten är i princip likadan

Stay emo allesammans,
/WERKIN' GIRL

2 kommentarer:

  1. Åh, det här låter kanske konstigt, men när man sitter ensam i sin ångest, vill dö, hatar sig själv inklusive allt, så finner jag ett lugn av att gå in och läsa era inlägg. Något så litet som att veta att jag iallafall inte är ensam om att må åt helvete, eller känna hur JÄVLA hopplöst allt är. Så befriande och skönt att gå in här och läsa, ingen jävla glättlighet och fluff, får mig att må tusen gånger bättre än att återigen kolla instagram och se hur mina fd vänner festar i någon europeisk storstad genom förskönande filter.
    Ta hand om er! Emokramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej emobooster. Vad fint skrivet. Jag blir faktiskt jättejätteglad. Igenkänningen alltså. Den ska man fan inte underskatta. Däremot ska man hålla sig borta från sociala medier om man är deppy. En sugig dag blir om möjligt ännu sugigare när man ser nån jävla bild från ett fik i Amsterdam eller nån mysig gruppbild från en kräftskiva och det enda man själv klarat av är att gå upp och äta yogurt. Om ens det.

      En del i detta miffiga "tillstånd" är ju att man känner sig som ett ufo. Man är världens ensammaste även om man är omgiven av gosiga tjejkompisar som vill mysa och kolla på dvd och klappa en. Det är fan asgött då att få läsa din kommentar! En till som hasar omkring i livet. Hoppas du kan sova gott och mår okej imorron! Det är lördag trots allt. Puss och kram!

      Radera