2013-09-29

Slussen nu

Sitter på tunnelbanan hem från min "hotellweekend". Längesen jag var uppe såhär tidigt en söndag. En vanlig söndag: ramla hem vid fyra, dricka 2 miljoner liter vatten, ev köra nån hybrisartad sexshow med nån stackare jag "raggat upp", vakna vid nio. Ta en atarax och div värktabletter, sova till två, vakna, vilja dö. 

Idag: känner mig trygg och lugn. Inte bakfull, inga jobbiga minnen, ingen cp kemisk ångest. Låg i en hög med mina kompisar i en säng igår, bara pratade och pratade. Det var inte så att jag kände "åh stunder som dessa förstår man verkligen varför man lever" typ för det gör jag aldrig men det kändes som en rimlig situation att befinna sig i. Känns så knäppt att ha överlevt denna helgen. Det var liksom detta alternativet eller total urfackning. Urfackningsalternativet ligger alltid på lur men nu gäller det att hålla mig på mattan. Nej fy nu lyssnar jag på what doesnt makes you stronges med Kelly Clarkson blir helt bölig och vill gråta. Så risky bizniz detta. 

Hejdå/ QotN 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar