2013-09-28

Om att spräcka sin bubbla


Jag pratade med några vänner för ett tag sedan om Lady Gaga, och hur trötta vi alla var på det påklistrade freakiga. Att det spännande istället blivit förutsägbart och tröttsamt. Hur man nu för tiden bara suckar och vänder bort blicken när det är meningen att man ska dras med i cirkusen, att känslan av samhörighet liksom förbytts i utmattning.

Jag hör inte hemma där. Jag vet inte var jag hör hemma. Förmodligen inte i någon popartists uppdiktade bubbla. Men paradoxalt nog finns det en popartist som inte hör hemma i den heller. Hennes bubbla exploderade och verkar inte gå att laga igen, hur mycket hon än bygger på och lägger till. Och det får mig konstigt nog att lita på henne och tycka om henne, jag vill trösta henne och stötta henne.

Hon drog fram hårtrimmern och cuttade sönder väggarna på sin skimrande bubbla, hon lurade alla och den där bubblan är för evigt borta. I mitt huvud blev hon en symbol för en slags frihet, hon är en ~*vingklippt ängel*~ på riktigt. Jag tänker på henne och förstår att misslyckande är det enda som är verkligt och ärligt, misslyckande är det enda man inte får visa längre. Men om man vågar göra det kanske bubblan spricker och man får leva i den riktiga världen igen.



All makt åt Britney, vår befriare!
/WERKIN' GIRL

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar