2013-09-30

Emodagbok #2

Ibland när man mår dåligt kan man råka på nån idiot som ba "det finns folk som har det betydligt värre än du" och det mår man ju knappast bättre av. Usch hatar idioter som kommer i ens väg och ska ge en goda råd. Man ba "plzzz kom tillbaka när du går upp ur sängen klockan sju på kvällen eller knullar med elaka främlingar för att du hatar dig själv asmycket" eller nja man säger ju inte så men man tänker.

I alla fall: nu tänkte jag ändå bjussa på en liten episod om nån som har det värre. Det är jag visserligen men för några år sen. Mina damer och herrar låt mig presentera... *trumvirvel*..

QUEEN OF THE NAJTS DAGBOK (obs jag svär på min mammas grav att jag skriver in exakt allt som står i dagboken. Förövrigt svårt att läsa eftersom handstilen är helt cp, hade asmycket softa mediciner då, nu har jag bara massa skit :( det är för övrigt rätt pubertalt skrivet men aja nu kör vi)

När jag gick upp för trapporna gick något snett. Jag såg tunnelbaneskylten och himlen väldigt tydligt. Istället för att gå den vanliga vägen hem bestämde jag mig för att gå på Valhallavägen. Jag tänkte att nån skummis kanske skulle plocka upp mig, köra mig hem till hans förortslägenhet och där skulle jag dricka mer sprit och knarka och bli våldtagen under pistolhot. Jag önskade att det skulle hända. Inte just våldtäkten och pistolen men något farligt och något som stod utanför min kontroll skulle hända. Först kissade jag. Det var säkert nån som såg. Sen gick jag till Valhallavägen. Inga bilar. Gick i höger körfält och började sedan gå i vänster. Hoppades att en bil skulle köra på mig så att jag skulle bli skadad och medvetslös och sen bli omhändertagen av ambulanspersonal. Nån bil körde förbi men väjde. Kanske var det nån som tutade, minns ej. Ju närmare jag kom desto långsammare gick jag, ville inte att att vägen skulle ta slut. Svängde upp på min gata och började besviket gå hemåt. 

Det var jobbigt att gå uppåt och jag lutade mig mot nån stengrej. Blundade och väntade. Inget hände. Lade mig ned på marken. Det var minusgrader ute. Tittade upp på himlen och fantiserade om att frysa ihjäl. Jag låg kvar en bra stund. En tjej stannade och frågade hur jag mådde, allt är bra sluddrade jag. Började gå hemåt. När jag gick in genom porten visste jag att jag skulle ta tabletter. Det låg en massa disk framme, boxen låg i kylen och jag funderade på att dricka mer. Jag kanske gjorde det, jag vet inte. Gick in i badrummet. Började med theralen. Jag hade tagit max fyra av dem tidigare eftersom jag blir så trött av dem. Jag tog burken och hällde in dem i munnen. Det var 96 st. Jag kände att tabletterna var torra och många i munnen och sköljde ner dem med vatten. Några tabletter ramlade ut ur min mun ner på golvet. Den enda lampan som var tänd var den i köket. Sedan tog jag atarax trots att de antagligen var verkningslösa. Hade tagit typ åtta åt gånger tidigare i höstas när jag ville bli hög. Nu tryckte jag ut hela kartan i handen. Det gick snabbt och jag arbetade metodiskt. Sedan tog jag imovane. När jag svalde dem tänkte jag att nu är jag illa ute. 

Drama drama eller hur! Men det gick bra ju eftersom jag sitter här och lajjar. Hoppas ni som läser mår lite bättre nu när ni vet att det finns de som har det värre. Tänk på det! Det finns de som har det värre!

C ya/ QotN

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar