2013-09-29

Beklaga mig

Blä! Vaknar och är nöjd, nästan lycklig, lite törstig. Det tar två timmar sen ligger jag här med en klump i magen och en konstig längtan övertygad om att jag suger och att det vore bättre om jag inte fanns. Hur sker den övergången? Jag har ju inte gjort något? Det räcker alltså att hjärnan ska få lite tid och lugn så kommer självhatet krypandes. Plågar mig dessutom med diverse grejer som jag vet kommer att förvärra situationen, till exempel att titta på gamla bilder, läsa gamla chattloggar, klösa sönder huden på armen och fantisera om diverse alternativa liv.

Mitt liv är ganska bra.
Kan det inte få fortsätta vara det.
VA. Eller måste hjärnan alltid blanda sig i, den idioten.

/WERKIN' GIRL

1 kommentar:

  1. känner igen mig så jävla hårt i detta!!!

    SvaraRadera